Lantliv

Just nu befinner jag mig på landet, närmare bestämt hos mor och far i Våla. Barnen sover och jag datar i lugn och ro. M är hemma och lägger golv i köket. Tror jag iallafall, man vet ju aldrig när det är OS på tv...

Har jobbat idag, tillbringar numera mina dagar på Vuxenpsykiatrin. Det är bara nästan lika kul som på rättspsyk, inte lika mycket dramatik här. Men därmot möter man väldigt mycket "vanligt" folk, en del kändisar och andra skummisar. Har nog iallafall hittat mitt "kall" i livet, skulle lätt kunna jobba med detta på riktigt! Detta är ju egentligen bara på låtsas, eftersom jag inte har något fast. För att göra det hela lite mera seriöst så ska jag nog plugga lite i höst, Hälso- och sjukvårdsadministration A på Örebro Universitet. Fattar inte vad jag ger mig in på! Har alltid sagt att jag aldrig mera ska läsa någon mera kurslitteratur, det är det värsta jag någonsin har gjort i mitt liv. Men nu börjar jag faktiskt tänka om och till och med känna mig lite motiverad. Dessutom är det bara på halvfart och distans, så hur jobbigt kan det vara? Nej det får nog faktiskt bli så. Nu jäklar ska jag bli nåt!

Annars så är det mesta som vanligt. Inget hus i sikte så långt ögat kan se. Tittar på alla möjliga ställen, Sala - Uppsala - Våla - Avesta (!). Är man desperat så är man. Ibland längtar jag verkligen hem (Våla), skulle vara otroligt skönt att bo på hemmaplan. Alla känner alla, man säger hej till den man möter, barnen skulle ha betydligt fler kompisar, billigare hus, mormor och morfar i närheten. Kruxet är bara att det inte finns några jobb här! Om jag inte kan få ett jobb i Sala så skulle jag definitivt inte kunna få något här. Utbudet är inte direkt stort. Kassan på Tempo eller montör på persiennfabriken.....nä. Men husen är billigare så man kanske kan bli hemmafru på heltid. Dock så lär jag nog aldrig bli gift så hemmasambo kanske är mera passande.



Lägger in två kort på ungarna som jag hittade på morfars dator. Tänk vad tiden går fort!