Turkiet

Efter en veckas "semester" har jag nog aldrig varit tröttare. Det har varit en ganska jobbig vecka måste jag säga. Först var vi försenade från Skavsta. Fattar för det första inte varför vi fick för oss att flyga därifrån...fanns ingenting att göra där plus att det är längre dit än till Arlanda. Måste fått hjärnsläpp eller nåt.
Flygresan ner gick hyfsat, det var lite kalabalik ett tag när maten kom. Wilmer hade ju ingen egen stol så han fick ju klänga på oss hela tiden. Plus att han var trött och ville sova men inte kunde komma till ro. Freja höll sig vaken hela vägen ner, fattar inte hur hon orkar! Hon somnade inte förrän på bussen till hotellet, och då var väl klockan typ 02.30 eller nåt... Framme två timmar senare och installerade oss i "lägenheten". Helt okej, Fritidsresors Blue Star standard.
Vädret har varit bra, lite disigt på förmiddagarna men det har varit fint efter det. Trodde nog att det skulle vara varmare än vad det var, tyckte nog att det var lite kallt ibland. Poolen värmde dom inte upp så den var ju iskall. Jag brukar vanligtvis inte vara nån badkruka men den här gången drog man sig för att hoppa i. Freja badade dock hela dagarna. Havet var varmare än poolen med det blåste ganska mycket så Freja var inte så sugen på att hoppa i.
Annars så har det varit mycket bråk och konflikter, främst då med Frejsan. Har då aldrig varit med om en unge som vid tre års ålder bara kan säga ett ord: NEJ. Allting har varit nej, nej, nej. Ska inte klä på sig, inte äta frukost, inte gå själv, inte inte inte inte. Till slut så får man ju ett utbrott på ungen. Man försöker med hot, mutor, lugnt och sansat, skrik och bråk. Ingenting funkar när hon har fått för sig nåt. Varje gång vi skulle ut och äta slutade nästan i bråk. En gång skulle hon ha pizza men när den kom in så hade dom skurit den i trekanter ni vet....ja då var ju det fel och hon vägrade äta. Istället somnade hon i stolen. Ja fy fan det är skönt att vara hemma. Nästa gång åker vi definitivt själva. Ungarna får inte följa med förrän dom är typ 5 och 7 eller nåt. Så att man kan vara säker på att eventuellt trotsfasoner stannar hemma.
Nåja, hon har varit snäll också. Fast det är ju lätt att man bara komma ihåg allt elände. Wilmer har inte heller varit så himla munter. Han lär sig väl av syrran. Så fort det kommer till att byta blöja, klä på sig eller nåt sånt, då kommer monstret fram. Skriker som en gris. S u c k ! !
Idag är dom iallfall på dagis. Wilmer började småsnyfta redan i bilen och när jag skulle gå kom krokodiltårarna. Stackars lilla plutt, han skulle kunna sitta i knä på mig en hel dag och vara helt nöjd med det. Morsgris!